Sköna Stolta Stad

Visst är den Sköna Stolta Stad vacker. Kring Birger Jarls lås mot både yttre och inre fiender speglar staden sin skönhet i både Mälaren och Saltsjöns vatten. Men visst har man rätt att undra vad som händer i de mörkaste gränderna om natten och visst har man rätt att fråga vad som händer på andra mörka platser? Den rätten har man rätt till!

Gammal skåpmat om de farliga kamphundarna
I natt fick jag ett inlägg i min andra blogg om Kamphunden Olle. Och är det någonting som verkligen berör mig så är det alla dessa skrönor om kamphundar som det nu för tiden tycks vimla av i de mörkaste av världar. Det som egentligen är allra värst är att politiker som har att handha alla medborgarnas väl och ve oftast inte vet ett dugg om vad problemet handlar om. Som det här om vad en kamphund egentligen är. Ett enda exempel skall jag ge innan jag går vidare. Här kommer en länk till en PDF-fil som illustrerar ett urgammalt ärende som får tala för sig själv och som med glasklar tydlighet visar att en skröna ofta blir bättre ju oftare den berättas. Jag skall vidare inte kommentera min syn på kamphundar utan ber er som läser det här att gå direkt till tråden om kamphunden Olle och ta ställning. Klicka nu på länken som följer och läs vidare om världens farligaste hund ... Olle

Andra bloggar om: kamphundar, hundkamp, pitbull, ambull, amstaff
.

Ewa & Acko & jag

Att skriva något om Ewa Samuelsson som ännu en gång blivit vårt borgarråd i Stockholm och Acko Ankarberg Johansson som tar över posten som ordförande i kommunstyrelsen i Jönköping kan göras på två sätt. Antingen skriver man om rena hårdfakta eller så gör man så som jag pläga göra. Jag väljer som vanligt mitt eget sätt att skriva!

Ewa och jag har känt varandra sedan många herrans år. Utan att vara förmäten vill jag nog påstå att Ewa varit som en syster för mig. Den klokaste syster man kan önska. Vi har ofta haft olika åsikter om det mesta men aldrig om det viktigaste. Där har vi alltid varit överens. Att vi också kunnat prata med varandra om våra privata bekymmer har med tiden förstärkt vår relation till en gåva som jag är oerhört tacksam över att ha fått vara med om att dela. Tack Ewa, för att du är!

Acko är på ett visst sätt Ewas diametral. Med Acko kan man pladdra på ett sätt som man inte kan göra med Ewa eftersom Ewa till yrket är rektor. Acko har ett mer rejält och jordnära yrke. Acko och jag lärde känna varandra under valrörelsen. Givetvis har jag skaffat mig en del upplysningar om Acko Ankarberg i de kretsar som vanligtvis inte har något gott att säga om oss kristdemokrater. Med Acko är det inte på samma sätt som det brukar vara. Hon åtnjuter en stor respekt i de vidaste kretsar som en ytterst kompetent politiker. Kanske kunde man därför bolla tanken om ett nattvandrarteam med henne. För så var det i Stockholm. Ewa och jag var ofta ute. Föräldravandrarnas ordförande var kristdemokrat och ordförande för Farsor & Morsor på Stan är kristdemokrat. Kanske kan man … även i Jönköping?

Andra bloggar om:
ewa samuelsson, acko ankarberg, max hobstig
.

The good old days

Idag har jag varit i tvättstugan. Det var en besynnerlig upplevelse. Det tog flera timmar innan allt var klart. Jag försökte vara lite duktig medan maskinerna gjorde grovjobbet. Tog tag i tocket där som bara väntat i åtskilliga år på att bli ombesörjt. I garderobens allra innersta skrymsle hittade jag en låda med fina gamla minnen. Bland annat min gamla Tidegärd och en låda med visitkort från förr. Mitt i allt bestyr fick jag ett mejl från Erik Sjöstedt som skrev: ”... jag har för övrigt länkat din blogg också, eftersom den är både trevlig, rakt fram, och väl uppdaterad”. Sen ringde tiduret och påstod att tvätten var klar.

Att vara i en tvättstuga var ingen rolig upplevelse. Det var ett himla oväsen på maskinerna och en värme i torkrummet som kunde ha fått en Saharisk beduin att söka skugga. Jag tänker därför försöka övertala min hustru att vi i fortsättningen skall leja ut göromålen i tvättstugan.

Andra bloggar om:
visitkort, tidegärd, tvättstuga, tvättmaskin
.

Minister hundvakt

Får man gratulera Lena Liljeroth utan att riskera att göra sig enfaldig? Det är inte var dag som vår terriers kompisar blir ministrar. Men det händer tydligen ibland. För idag blev Lena Liljeroth kulturminister!

För ett antal år sedan skulle jag med två ungdomar till kanslihuset i ett ärende. Som vanligt släpade jag med mig min hund. Precis när vi var bara ett stenkast från det stora trekantiga huset kom jag på att jag några veckor tidigare rykt ihop med en väktare om det lämpliga eller olämpliga i att ta med sig sin terrier till kanslihuset där så många var rädda för hundar. Helt plötsligt blev goda råd dyra. Så med ens kom jag på att Lena Liljeroth befann sig några hundratal meter från där vi var. Raskt beslutades att fru Lena Liljeroth som själv var ägare till en borderterrier skulle få ta ansvar för mitt hundkräk under den tid som jag och de två ungdomarna träffade några riksdagsmän och kvinnor!

Andra bloggar om:
terrier, hundvakt, lena liljeroth, kulturminister
.

Ordning och reda

Den här bilden togs den sista kvällen med gänget på Ungdomens Hus i Skarpnäck. Mitt allra sista skift på Ungdomens Hus i Skarpnäck var tillända. Jag hade helt huvudstupa blivit politiker och skulle om några få dagar bli en av de tre gruppledarna i stadsdelsnämndens majoritet.

Sanning att säga var det ett stort misstag att ställa mig till förfogande. Kanske mitt allra största misstag jag någonsin gjort i mitt liv. Att jag hörde hemma på ”fartygets brygga” på den tiden var det ingen som tvivlade på. Allra minst med tanke på alla de personröster jag fick i valet utan att ha fört någon egen personvalskampanj. Men bli kapten?

Jag glömde av fåfänga min hustrus gamla ord. ”Max är en fullständig olycka som organisatör” och inte heller kom jag ihåg min gamla chefs ord: ”Max styrka var att verkställa och delegera”. För att inte tala om vad den gamla poliskommissarien sagt om mig: ”Max är helt orädd och har förmåga att ta tag i problem som andra av bekvämlighet eller rädsla helst undviker”. Med såna förtjänster bör man inte bli kapten. Möjligtvis kvartermästare men absolut inte kapten eller gruppledare!

Med de egenskaper som ovan nämnts kunde det bara sluta på ett sätt. Förvaltningen höll på att bli helt vansinniga på mig och den moderata ordföranden (Djurgårdare) och jag (Hammarbyare) höll på att ryka ihop inför ett sammanträde sedan han kört över mig i ett ärende om ungdomar och om hur ordning och reda skulle kunna bevaras på byn.

Senare insåg jag att man kunde skapa Ordning och Reda med en helt annan metod. Det handlade egentligen bara att vara närvarande. Det var också därför Kristdemokraterna kontinuerligt deltog i stadsdelens Nattvandrarpatruller för att hålla koll på och stödja våra ungdomar.

Bloggar om:
kd, 1999, vuxna, ordning, ungdomar, nattvandrare
.

Söka sin barnatro

Det här att söka sin borttappade barnatro är inte lätt om man nästan är 60 år och blev konfirmerad in i den heliga allmänliga kyrkan. Den kyrka som idag finns kvar är en sk folklig enhetlig kyrka som blivit så förändrad att ingenting nu är sig likt. Därför skall jag berätta om mitt stora andliga sök och hur jag fann en ruin som kallas Svenska Kyrkan.

För länge sedan växte jag upp nära en präst i Kärna församling. Jag kallade honom alltid farbror Arnold. Idag skulle jag ha kallat honom fader Arnold. Det jag allra bäst minns av farbror Arnold var de långa vita flikar som hängde ner från hans prästkrage och hans långa svarta ämbetsrock. Men mest minns jag farbror Arnolds auktoritet, kunskap och vänlighet. Det var mycket jag lärde av farbror Arnold. Det är ofta jag tänker på honom och jag har många minnen kvar efter honom.

Senare i livet träffade jag prästen Ingwar Hector. Honom kallade jag alltid fader Ingwar. Av honom lärde jag mig också väldigt mycket om Bibelns böcker och om Gud och Jesus. Men det enda reella minne jag har efter prästen fader Ingwar är hans gamla "Handbok för Svenska kyrkan". Den underbara bokskatten ligger alltid på mitt nattduksbord.

Under många år i förskingringen sökte jag min borttappade barnatro. Ett tag trodde jag att jag funnit den heliga graalens barndomskyrka. Men jag hade åter tagit fel väg i livet. Idag inser jag att farbror Arnold och fader Ingwars kyrka är borta för alltid. Den kyrka och den tro de gav mig finns inte längre. Det enda jag fann var tomhet och alienation. Och ändå så känner jag Guds närvaro nästan varje dag. Om jag bara visste vart Han håller hus. Om Du vet var Gud är? Skriv och Berätta!

Andra bloggar om:
präster, barnatro, konfirmation, svenska kyrkan
.

Att föda rasismen

Jag fick för några år sedan ett brev från en orolig mamma som var bekymrad över att hennes son Johan blivit Sverigedemokrat. Hon berättade att sonen under flera år varit mobbad och fått stryk av invandrarelever i Bergholmsskolan och att hon därför tagit kontakt med Kent Lindahl (EXIT) på Fryshuset i Stockholm. Lindahl hänvisade henne till mig.

Brevet började med två frågor ”Vad skall jag göra? Hur gör man?” och fortsatte efter en kort inledning med en genomgång av händelser från Johans skolvärld med ...
"Exempel på händelser på högstadiet: Ett gäng invandrarkillar hade framfört att Johan skulle få stryk för att han var rasist. Jag talade med rektorn som ordnade ett möte med dem tillsammans. Det hela upplevdes mycket kränkande av Johan som blev "busen" och fick säga att det inte var sant (att han var rasist). Att han ständigt kände sig hotad och utanför kom inte ens upp. Men hur gör man? Mig vägrar han tala med så vi har ingen dialog alls, envägs kanske, vilket alltid slutar i ilska. Ja, hur skall jag och min son få hjälp? Socialtjänsten har knappt budget att hjälpa de som ännu har näsan ovanför vattnet. Johan vill naturligtvis inte höra talas om Exit."

Mamman avslutar sitt brev med ...
”Jag försöker ju tala med honom men det förstärker nog bara hans åsikt. Jag har också försökt tala med personer som arbetar med ungdomar men han måste själv vilja. Det vill han inte. Hatet finns inom honom och är hans identitet.”

Jag vidarebefordrade mammans brev uppåt i den politiska hierarkin och ordnade ett möte mellan toppolitikern, Johan och mig. Temat för samtalet var: ”Vad kan vi göra för Johan?”

Jag hade tillsammans med Johans mamman förberett mötet med följande dagordning:

1 Ungdomar som lång tid varit utsatta för mobbing, bråk och obehag från invandrargäng, vad skall de i sin rädsla göra av sina minnen?

2. Till vem eller vilken skall man vända sig när man till slut tröttnat på alla provokationerna? ("Johan säger att poliserna bryr sig inte")

3. Hur gör man som utomstående vuxen när mammans resurser inte längre räcker, då Exit inte kan göra något och pojkens rädsla och oro mycket lätt kan ta sig andra former än bara rädsla?

4. Hur kan man stävja hatet innan det blommar upp till ohanterlighet.

5. Hur skall Johan få möjlighet att uppleva förtroende och tillit till en vuxenvärld som inte tagit hans rädsla på allvar?

6. Vad kan du som politiker göra och vad skall tjänstemännen göra för att tygla den reptilrektion som förvandlar rädsla till hat?

Johan var besviken efter mötet med toppolitikern som såg problemet men inte kunde agera. Johan hade ju slutat skolan och var fri att göra vad han ville. En kort tid därefter började Johan träna styrkelyft och en kampsport. Han blev också kvar i Sverigedemokraterna.

Nu har det gått några år sedan jag fick brevet från en mamma som var orolig för sin son Johan. SD har sedan dess skrämt skiten ur hela den öviga politiska gemenskapen med sina framgångar, vilket inte minst visat sig i 2006 år valresultat. Frågan som ställer sig är om det är SD som är den verkliga fienden eller om det är vuxenvärldens frånvaro och skolans inkompetens när det gäller att verkställa sina mobbningsplaner? Etcetera Etcetera ...

Bloggar om: sverigedemokraterna, mobbing, mobbning, skolan

Tillägg 2007-09-17. Besök gärna den här länken: Den gode fienden

Förslitningsskador

Vem har inte någon gång i livet hört talas om begrepp som Melankoli, Stressrelaterad Depression och Post Traumatiskt Stress Syndrom? Det har säkert de flesta utan att ha lagt så stor vikt vid ordens betydelse. Några har i allra bästa fall förknippat begreppen med en reaktion på för mycket arbete eller för stort ansvar eller urusla chefer eller befäl.

Diagnoserna är inte att leka med eftersom de kostar samhället mycket pengar och skapar ett långvarigt och ett helt meningslöst lidande hos de drabbade. Som jag ser det är tycks gruppen av ”utbrända” bara öka och öka för varje år med ännu mer kostnader för samhället. Frågan som nu ställer sig naturlig att ställa är: Vad vi skall göra åt problemet?

Andra bloggar om:
depression, stress, ptsd
.

Ödet Dag Sandahl

Hur sann om sig själv måste man vara för att inte hamna helt fel i sitt sammanhang. Nu sedan den nya ministären presenterats har det visat sig att två kvinnliga ministrar tidigare i sitt liv haft svart hemhjälp. Som jag ser det kommer mediadrevet att mobilisera sina styrkor för att kräva deras avgång. Det brukar bli så för att öka försäljningen av lösnummer. Någon annan tanke lär väl inte finnas i skandalpressen.

Nu ställer sig osökt frågan om hur sann man måste vara mot sig själv för att inte hamna alldeles fel i andra sammanhang. Sveriges hårdaste polischef genom tiderna, fd kommissarien Hans Hyllander, har skrivit följande ord om mig: ”Max är helt orädd och har en förmåga att ta tag i problem som andra av bekvämlighet eller rädsla helst vill undvika”. Jag tar alltså risken och kör mitt gamla race oavsett konsekvenserna!

Eftersom jag är en liturgiskt konservativ Svartrock som blev vald till årets medlem av RFSL-Jönköping för 2005 tar jag mig härmed rätten att vara lite frispråkig eftersom jag inte riktigt grejar det här med den snart kommande välsignelseakten för homosexuella par i kyrkan. Det är liksom i krig. Vinnaren tar allt, även rätten att efteråt förklena sina motståndare in absurdum. Å andra sidan är det inget nytt. Så har det alltid varit. I krig alltså.

Nu sist var det en blänkare i tidningen Shick (sid 6 i nummer 1 årgång 2006) om prästen Dag Sandahl vid högskolan i Kalmar, som önskade alla homosexuelle varmt välkomna till kyrkan. Prästen ”välsignar gärna bögen, men han tänker inte välsigna deras relation”. Jag förstår inte riktigt varför det brutit ut en storm.

Dag Sandahl har väl rätt att följa sin tro. Kyrkomötet 2005 beslutade väl inte bara att homosexuella par kommer att kunna välsignas i en egen akt i Svenska kyrkan. De beslutade också att ”inga präster ska mot sin vilja behöva leda akten”. Saken borde med det vara klarlagd … eller?

Jag känner inte Dag Sandahl. Men jag har hört honom predika. Han har en talekonst som Seneca och ett andligt budskap som berör. Och om detta inte duger så har jag nog inte bara slarvat bort min egen barnatro utan även tappat tron på människans vilja till endräkt.

Andra bloggar om:
svenska kyrkan, högkyrklig, lågkyrklig, liturgi
.

Station Rosenbad

Idag är det dan före dan före ”dopparedagen”. I maktens boning skall de nya vinnarna som kallat sig Alliansen flytta in. Kristdemokraterna som fick 365.998 röster i årets val, men 119.237 mindre än i förra valet tillhör också segrarna trots att det mer liknar en phyrrusseger.

En så kallad pyrrhusseger är en dyr seger med stora egna förluster. Innebörden i uttrycket kan också betyda att resultatet av triumfen längre fram kan leda till förlust. Uttrycket härrör från krigsmakaren Pyrrhus, som efter ett framgångsrikt slag mot romarna skall ha yttrat:
"En sådan seger till, och jag är förlorad."

Urban Svensson

Urban Svensson har varit partisekreterare sedan 2002 och ansvarat för två valrörelser. ”Jag sade upp mig på valsöndagen för att undvika kopplingar till valresultatet” säger Urban Svensson. "Han gör det på egen begäran", enligt Göran Hägglund. ”Urban Svensson har gjort ett utomordentligt arbete sedan han började sin tjänst 2002. Under tiden har han haft ansvar för KDs hela partiorganisation och arbetat hårt med att få den så väl fungerande som den är idag.”

Jag vet inte, om jag skall skratta eller gråta. På vilket sätt har Urban Svensson gjort ett bra jobb. En partisekreterare är väl på samma sätt som en general ansvarig för hur det går i valet. Och det bör gälla inte bara det sista katastrofvalet utan även det förra valet år 2002.

Det enda jag har att säga om Svenssons avgång är att det inte var en enda dag för sent. Det jag mer har att säga är att det var bättre på den förre partisekreteraren Sven Gunnar Perssons tid. Bra mycket bättre!



Resumé av valorganisation och valarbete år 2002
Bristerna i den kristdemokratiska valorganisationen 2002 var helt obegriplig. Lokalavdelningen fick lov att buga och bocka för att få ut relevant valmaterial och vi fick veta att man inte kunde komma hur som helst och när som helst och begära att få ut sånt vi behövde. Vid ett tillfälle hade vi hyrt bil för att kunna frakta allt det som vår ordförande rekvirerat. Tyvärr råkade vi komma när förrådsnissen var på dåligt humör. Vi fick inte ens en enda liten tunn tummetottfolder.

Jag informerade vårt borgarråd Ewa Samuelsson och Stefan Attefall att jag inte orkade fortsätta efter valet. Valorganisationen var som en skenande elefant som förlorat kompassriktningen. Jag informerade naturligtvis fler kristdemokrater om att jag var helt slutkörd. Det var rätt få av dem som hade kunnat styra upp situationen, som förstod situationens hårda verklighet. Urban Svensson hade utan tvivel passat bättre som fritidsledare än som Kristdemokraternas högste valgeneral!

Andra bloggar om: logistik, organisation, kommunikation

Till RFSL Jönköping

Allting under himlavalvet har sin tid och varje företag under den blå baldakinen har sin stund. Ställa till bråk har sin tid och dansa har sin tid. Ta i famn har sin tid och avhålla sig från kramar har sin tid. Hålla tyst har sin tid och samtal har sin stund.

Jag har nu under 2,5 år försökt dra mitt strå till stacken, för att hitta ett fortlöpande sammanhang i RFSLs kaféverksamhet. Huruvida jag lyckats får andra än jag bedöma. Nu har tid för avsked inställt sig. Alla företag på jorden har sin tid, även kaféverksamheten på RFSL. Jag har efter moget övervägande beslutat att underrätta RFSL Jönköping att jag kommer att avsluta min andel i kaféverksamheten. Det har varit en fantastisk tid med oräkneliga möten med enastående människor.

Med vänlig hälsning // Max Hobstig

Post scriptum:
Den här länken till QX är förbanne mig värd ett besök. Jag har sedan länge krävt av Jon Voss (förlagschef och ansvarig utgivare på QX) att han skall ta bort länken. Men Voss, den unga lymmeln, vägrar att utföra en gammal och orkeslös Kvartermästares befallning :-)

Andra bloggar om: hbt, rfsl, qx