2006-10-15

Söka sin barnatro



Det här att söka sin borttappade barnatro är inte lätt om man nästan är 60 år och blev konfirmerad in i den heliga allmänliga kyrkan. Den kyrka som idag finns kvar är en sk folklig enhetlig kyrka som blivit så förändrad att ingenting nu är sig likt. Därför skall jag berätta om mitt stora andliga sök och hur jag fann en ruin som kallas Svenska Kyrkan.

För länge sedan växte jag upp nära en präst i Kärna församling. Jag kallade honom alltid farbror Arnold. Idag skulle jag ha kallat honom fader Arnold. Det jag allra bäst minns av farbror Arnold var de långa vita flikar som hängde ner från hans prästkrage och hans långa svarta ämbetsrock. Men mest minns jag farbror Arnolds auktoritet, kunskap och vänlighet. Det var mycket jag lärde av farbror Arnold. Det är ofta jag tänker på honom och jag har många minnen kvar efter honom.

Senare i livet träffade jag prästen Ingwar Hector. Honom kallade jag alltid fader Ingwar. Av honom lärde jag mig också väldigt mycket om Bibelns böcker och om Gud och Jesus. Men det enda reella minne jag har efter prästen fader Ingwar är hans gamla "Handbok för Svenska kyrkan". Den underbara bokskatten ligger alltid på mitt nattduksbord.

Under många år i förskingringen sökte jag min borttappade barnatro. Ett tag trodde jag att jag funnit den heliga graalens barndomskyrka. Men jag hade åter tagit fel väg i livet. Idag inser jag att farbror Arnold och fader Ingwars kyrka är borta för alltid. Den kyrka och den tro de gav mig finns inte längre. Det enda jag fann var tomhet och alienation. Och ändå så känner jag Guds närvaro nästan varje dag. Om jag bara visste vart Han håller hus. Om Du vet var Gud är? Skriv och Berätta!

Andra bloggar om:
, , ,
.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Tacka Herren, det är gott för dig. Prisa evighetens konung, så skall ditt tempel med jubel byggas upp på nytt.

Max Hobstig sa...

Jag önskar inget nytt tempel. Tempel finns det gott om.
Min upplevelse av tomhet och alienation gäller templens nya inredning. Man har kastat ut ALLT det gamla och försett sig med helt nya inredningsenheter från IKEA, som förvisso är bekväma att sitta i, men som helt saknar ett förflutet och en patina.

Anonym sa...

Alla som komma till Odins boning
känna igen den genast:
sköldtäckt, med spjut och sparrar, är huset,
bänkar strödda med brynjor.

Alla som komma till Odins boning
känna igen den genast:
det hänger en varg öster om porten,
en örn sitter lutad däröver.

Anonym sa...

Hej Max! Tack för att du delar med dig av din berättelse ur ditt liv. Jag tror att det fortfarande finns personer som farbror Arnold och fader Ingwar i Svenska kyrkan.

De bär kanske på andra namn, de har kanske andra åsikter och tankar, men de leds av Gud i en strävan efter att finna ett värdigt liv att leva. Jag har själv mött många sådana, både kvinnor och män, såväl bland präster som bland vanliga medlemmar.

Du skriver att du känner Guds närvaro varje dag. Och samtidigt frågar du var Gud håller hus. Gud är hos dig. Varje dag är Gud med dig. Du skriver att du känner Guds närvaro. Det är gott. Det är ett tecken på att Gud finns med dig.

Men det stora är att också de dagar du inte känner att Gud är med dig så är Gud ändå där. Gud är med oss var och en.


Sommarens sista servitris
Om kyrkhundar