Klicka på bilden och läs varför KRIS i Stockholm blivit utstötta ur RiksKRIS
Under våren 2006 skrev jag en insändare till tidningen Vägen Ut, som ges ut av kamratföreningen KRIS. Där skrev jag att KRIS utan tvekan tillhörde en av världens allra bästa brottsförebyggande organisationer. Jag skrev också att KRIS utbredning varit exceptionell och borde ha fått föreningens välgörare att börja fundera över var bromspedalen sitter.
Om ett par exempel skall belysas så var det KRIS medlemsregister som ett år tidigare kraschat med kaos på alla nivåer som följd. Ett annat allvarligare exempel som jag tog upp i artikeln var att egennyttan ersatt de principer som tidigare varit vägledande inom KRIS. Grundidén och visionen om muckhämtning hade fått stå tillbaka för andra intressen och prioriteringar som ligger åtskilliga ljusår från den vision som förr varit vägledande. Artikeln stoppades av den nationelle samordnaren Peter Söderlund och dennes mentor Christer Karlsson trots högljudda protester från Marcus, tidningens ansvarige utgivare och chefredaktör.
KRIS och Les Misérables vill gärna visa att de är polare med Makthavarna
Vad som sedan hänt med KRIS (Kriminellas Revansch I Samhället) är både sorgligt och bedrövligt. Att KRIS mörkat om kriminalitet i de egna leden har sedan länge varit ett känt faktum bland både medlemmar och avhoppade medlemmar. De enda som haft kraft och möjlighet att kräva revision har varit landets maktelit. Tyvärr har den gamla sanningen om att makt korrumperar sedan länge tystnat. Man har därför rätt att fråga sig varför våra svenska makthavare är så tysta och medgörliga mot KRIS? Att medge att det man trodde på eller lurades att tro på, kan vara svårt för de flesta människor. En annan bakomliggande orsak kan vara de stora ekonomiska och känslomässiga investeringar man gjort för det man trodde på eller lurades att tro på. Det egna egot och rädslan att bli stämplad som en dåligt påläst makthavare är till sist de yttersta skälen för att upprätthålla denna skadliga tystnad; Omertan, Code of Silence
Om ett par exempel skall belysas så var det KRIS medlemsregister som ett år tidigare kraschat med kaos på alla nivåer som följd. Ett annat allvarligare exempel som jag tog upp i artikeln var att egennyttan ersatt de principer som tidigare varit vägledande inom KRIS. Grundidén och visionen om muckhämtning hade fått stå tillbaka för andra intressen och prioriteringar som ligger åtskilliga ljusår från den vision som förr varit vägledande. Artikeln stoppades av den nationelle samordnaren Peter Söderlund och dennes mentor Christer Karlsson trots högljudda protester från Marcus, tidningens ansvarige utgivare och chefredaktör.
KRIS och Les Misérables vill gärna visa att de är polare med Makthavarna
Vad som sedan hänt med KRIS (Kriminellas Revansch I Samhället) är både sorgligt och bedrövligt. Att KRIS mörkat om kriminalitet i de egna leden har sedan länge varit ett känt faktum bland både medlemmar och avhoppade medlemmar. De enda som haft kraft och möjlighet att kräva revision har varit landets maktelit. Tyvärr har den gamla sanningen om att makt korrumperar sedan länge tystnat. Man har därför rätt att fråga sig varför våra svenska makthavare är så tysta och medgörliga mot KRIS? Att medge att det man trodde på eller lurades att tro på, kan vara svårt för de flesta människor. En annan bakomliggande orsak kan vara de stora ekonomiska och känslomässiga investeringar man gjort för det man trodde på eller lurades att tro på. Det egna egot och rädslan att bli stämplad som en dåligt påläst makthavare är till sist de yttersta skälen för att upprätthålla denna skadliga tystnad; Omertan, Code of Silence
Läs även andra bloggares åsikter om:
code of silence, kriminalitet, kriminella, kris, omerta, revansch
.
2 kommentarer:
JAG FICK ETT MEJL FRÅN P.A.
Han skriver följande om KRIS
Är inte polis (ännu) men har stor erfarenhet av KRIS från mitt tidigare yrke inom kriminalvården. Mina erfarenheter stämmer i stort med vad du skrivit. Det finns dom som lyckas och andra som misslyckas. KRIS kan vara ett bra sätt att engagera sig efter Vf om det är en bra lokalförening och man har kommit så långt i sin personliga utveckling att man även är redo att ta sig an andras problem.
Så som jag upplevt det är det dock många som genom att engagera sig i KRIS nyetablerar sina kontakter i den kriminella världen, de som arbetar inom organisationen är trots allt före detta kriminella och nästan alltid missbrukare och återfallsrisken finns därmed per definition. Jag har många gånger sett att personer som definitivt inte är redo att engagera sig på det här viset dragit med sig andra som kommit längre i sin utveckling tillbaks ner i sk*ten. Synd.
Ytterligare ett problem i det hela är att trovärdigheten för KRIS inom målgruppen, "de egna leden" så att säga är, enligt mina erfarenheter, lindrigt uttryckt låg.
En annan reflektion är att namnet KRIS, kriminellas revansch i samhället, i sig upplevs som provocerande av många inklusive mig själv. Har man en önskan att förändra sig bör detta börja med att man söker sig bort från den kriminella identiteten och att då kalla organisationen för detta...tja i mina öron låter det illa.
För mig är KRIS som det fungerar idag mer en intresseorganisation för frigivna fångar än ett verkligt alternativ för att åstadkomma ett laglydigt liv.
Idag har jag från en oberoende källa fått bekräftat att KRIS-Jönköpings ordförande Andreas Svedjehed fått kicken på grund av bland annat förskingring av föreningens pengar!
Skicka en kommentar