2008-02-19

En bild säger definitivt mer än 1000 sagda ord



För länge sedan, på den tid landet var fattigt och eländigt och led under allsköns förtryck från både kyrka och stat, grodde ett frö som senare växte sig till ett kraftfullt och yppigt träd med tre grenar som var och en bar olika frukter. Den första grenen var den röda arbetarrörelsen och den andra grenen var den blåa nykterhetsrörelsen och den tredje grenen var den vita frikyrkorörelsen. Så stark var de tre grenarnas gemensamhet att de byggde sina frukter efter samma manuskript.

Arbetarrörelsen byggde sina röda folkets hus och nykterhetsrörelsen byggde sina blåa loger och frikyrkorörelsen byggde sina vita bönehus. Så lika var dessa frukter att man lätt hade kunnat ta fel på dem om det inte varit för colouren. Oavsett vad den röda arbetarrörelsen idag vill mena, så var det så det var. Man kan alltid bortse från sin egen historia men aldrig förneka sin egen historia.

När den röda arbetarrörelsen idag talar om folkkyrka vittnar detta mer om okunnighet än om kunskap om sin egen historia. En folkkyrka har aldrig funnits i detta landet och kommer aldrig att finnas eftersom den folkkyrka man menar sig vilja skapa är en tvåtusen år gammal tradition som ingen människa idag kan ändra på eftersom traditionen är den svarta mylla ur vilket det trädet med de tre grenarna fått sin kraft. Inte ens kyrkopolitikerna varken här eller nästgårds kan ändra på den saken utan att riva ner allting som våra fäder både byggt och lämnat.

Läs även andra bloggares åsikter om:
, , ,

Inga kommentarer:


Sommarens sista servitris
Om kyrkhundar