Placerar du musen på bilden så kan du läsa överkursen om den gräsliga psykiatrin!
Hej Max! Patient på psykakuten 2001, tror jag. Du var den enda av personalen som satt ner och snackde med patienterna. Jag tyckte det var himla trevligt och det tyckte de andra patienterna också som jag träffade senare när vi blivit utsläppta. Det som fick mig att friskna till var inte alla medecinerna utan de andra patienterna och du då förstås som va den enda normala bland personalen.
Du är så gullig, jag dör! // "Carro"
Det är klart att man blir både stolt och glad
när en friskförklarad patient skriver så fina ord om och till en gammal behandlingsassistent. Man kan även tycka att det verkar vara en rätt oproffsig relation till patienten. Men befinner man sig i en bransch där ens empati är en stor del av de verktyg man har att jobba med så blir det kanske enklare att förstå.
Min erfarenhet är att
det som egentligen fallerar mest, är politikernas brist på kunskap om vilka resurser psykiatrin behöver för att göra ett bra jobb. En politiker är ofta en person som bara ser till alltings kostnad och ingentings värde.
Quod scripsi scripsi
Du är så gullig, jag dör! // "Carro"
Det är klart att man blir både stolt och glad
när en friskförklarad patient skriver så fina ord om och till en gammal behandlingsassistent. Man kan även tycka att det verkar vara en rätt oproffsig relation till patienten. Men befinner man sig i en bransch där ens empati är en stor del av de verktyg man har att jobba med så blir det kanske enklare att förstå.
Min erfarenhet är att
det som egentligen fallerar mest, är politikernas brist på kunskap om vilka resurser psykiatrin behöver för att göra ett bra jobb. En politiker är ofta en person som bara ser till alltings kostnad och ingentings värde.
Quod scripsi scripsi
Läs även andra bloggares åsikter om:
behandlingsassistent, empati, erfarenhet, funktionshindrade, omsorg, patienter, politiker, psykiskt funktionshinder, verktyg, vård
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar