2008-01-07

Kanske har alla människor sitt eget Mexico




Det finns tillfällen då alla beslut är dåliga. Då måste du välja det alternativ du minst kommer att ångra. Allt annat vore fel.

Idag har den dagen kommit då jag beslutat mig för att välja det minst dåliga av två dåliga alternativ. I stället för att bara känna förtvivlan över att ha blivit övergiven efter mordförsöket den 3 juni 2003 skall jag kort berätta hur det egentligen varit under de här åren. Inte bara mina forna kollegor i stadsdelsnämnden lämnade mig i sticket. Det värsta har varit att även mitt eget parti övergav mig. I politiken är det inte som i krig, när en soldat stupar i strid. Alla politikens stupade soldater blir omedelbart ersatta av andra soldater och sedan bortglömda. Endast två kristdemokrater har under åren hört av sig för att skaffa upplysningar om hur jag efter omständigheterna mått. Två är inte många efter ett mordförsök. Håll med om det! Den 13 april skrev Icakuriren in blänkare om hur jag haft det under de här åren efter mordförsöket. Jag kan bara upprepa vad jag då svarade reportern som forskade i ärendet:
Det jag varit med om känns värre än en stroke!

Läs även andra bloggares åsikter om:
, , , , , ,

1 kommentar:

Robin Enhorn sa...

Den blå/vita bilden på en kille i snön, var kommer den ifrån? Riktigt cool, skulle gärna se en större version av den.


Sommarens sista servitris
Om kyrkhundar