2008-01-12

Nu är Alf T Samuelsson inte längre

Alf har färdats till ett större sammanhang dit vi inte kan nå honom annat än med våra minnen. Det är svårt att göra sig en bild av vart han tagit vägen. Jag har alltid förenklat metamorfosen från före livet till efter döden till den självklara bild som psalmen Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara gav mig på den tiden då jag själv var liten, värnlös och oskuldsfull.



Visionären sir Arthur C Clarke har under mer än ett halvsekel gett oss bilder på det oförklarliga, bilder som förenklat förståelsen av hur allting kan hänga ihop i ett universum med ett Väsende som vi aldrig kan förstå men ändå förnimma närvaron av. Alla jordens folk känner Väsendets närvaro. Känslan är som en röd tråd mellan två följeslagare. I den ena änden av tråden en liten värnlös och oskuldsfull varelse och i den andra ändan av tråden, en värmande trygghet av ofattbarhet. Av förklarliga skäl har Väsendet kallats vid olika namn beroende på var man bor, lever och verkar på vår jord. Vi svenskar kallar Väsendet för Gud.



Jag tror att vi alla är som ett litet värnlöst och oskuldsfullt barn inför Väsendet som skapat oss och alltet: In the beginning was the Word, and the Word was with God, and the Word was God. The same was in the beginning with God. All things were made by him; and without him was not any thing made that was made. In him was life; and the life was the light of men. And the light shineth in darkness; and the darkness comprehended it not. Jag tror att Alf T Samuelsson är tillbaka hos Gud i en varm trygg ofattbarhet. Jag tror att han är som ett nyfiket litet barn inför allt det nya han ser och hör. Jag tror att han ler när han ser att vi tittar efter honom och jag tror att han skrattar lite när han sänder oss sina tröstande och välkända ord: Det här fixar vi.



Mitt sammanfattande efterord om Alf och Ewa Samuelsson
Makarna Alf och Ewa Samuelsson har varit de betydelsefullaste av alla kristdemokrater jag mött. Alf, därför att han gav mig sitt stöd när ingen annan gjorde det. Men framför allt för att Alf och jag alltid haft samma slags humor (trots att han är Djurgårdare) och alltid har skrattat åt samma dumheter och Ewa för att hon tog över en viktig uppgift som jag inte hade förmåga att ro iland, men mest för att hon under så lång tid var mitt bollplank och mitt stöd i både tid och otid.

Läs även andra bloggares åsikter om:
, , , , , , , , , ,
.

1 kommentar:

Gen sa...

Din käresta vän har lämnat en stor uppgift till dig, att ta efter allt det goda han gav och ge det till andra, det kan du förmedla vidare och visa vägen för många andra. Och du står inte ensam, prata med honom, fråga om råd, han svarar på sitt vis till dig, och du kommer känna vad som är rätt eller fel, han visar vägen
kram Gen.