Det bästa av det som fanns när jag var liten var våra förebilder inom idrotten. Som den där tidiga morgonen den 27 juni 1959 när morsan väckte mig redan vid tretiden. Det var då som förmatcherna började till den stora matchen mellan Ingemar Johansson och Floyd Patterson. På den tiden fanns varken TV eller Video. Det fanns bara radiomottagare, som det hette på den tiden. Ingemar var vår stora idol och förebild. Vi ville bli och vara som han. Efter matchen blev hela världen som tokig.
Men tro inte att det bara var och lyssna, så enkelt var det inte på den tiden. Sveriges Radio fick inte sända matchen. I stället fick man vrida på en liten ratt på radion tills man hittade sändningen någon annanstans ... Radio Luxemburg tror jag att det var. En del av mina kompisar hade inte ens en radio. De fick lyssna med en liten kristallmottagare som såg ut som en rödvit rymdraket som man fick ansluta till värmeelementet för att få ljud. Så jävla fattigt var det på den tiden.
Men tro inte att det bara var och lyssna, så enkelt var det inte på den tiden. Sveriges Radio fick inte sända matchen. I stället fick man vrida på en liten ratt på radion tills man hittade sändningen någon annanstans ... Radio Luxemburg tror jag att det var. En del av mina kompisar hade inte ens en radio. De fick lyssna med en liten kristallmottagare som såg ut som en rödvit rymdraket som man fick ansluta till värmeelementet för att få ljud. Så jävla fattigt var det på den tiden.
Läs även andra bloggares åsikter om:
förebilder, idrott, kristallmottagare, radio, radiomottagare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar