Det finns tre slags människor. Nämligen de man mött, de man minns och de man aldrig glömmer. Alf Samuelsson var en sådan människa, som man aldrig glömmer. Jag kan bara känna tacksamhet över att han som människa fick vandra här på jorden liten kort stund. Att jag fick möta honom i livet har varit en stor ynnest. I all sorg och bedrövelse efter hans förtidiga död känner jag ändå en glädje över att ha fått möta och lära känna honom. Givetvis går mina tankar till hans älskade hustru Ewa just nu. Hennes förlust är förkrossande och bedövande. Jag ber till Gud att han skall stå vid hennes sida i denna hennes allra svåraste tid i livet.
Läs även andra bloggares åsikter om:
alf samuelsson, död, glädje, människor, sorg, tacksamhet
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar