Finns du på Facebook kan du klicka på fotot av Alf Samuelsson här ovan!
Den här videon är en andra version av en annan video. Skillnaden är att den här är tillägnad Alf T Samuelsson, en gammal vän som lagt alla sina handskar på hyllan för gott som gamla kämpar pläga göra när kraften med ålderns rätt tryter. Som en lisa för själen är det att med Alf prata gamla minnen, då vi båda stod på samma eländiga politiska barrikader. Alf Samuelsson som högre befäl och jag som kvartermästare. Det var härliga tider på den tiden! Som ett minne från en rejäl boxningsgala för länge sedan, dit både jag och Alf släpat med oss våra respektive, såg vi en match med Aldo Colliander. Aldo utgick som segrare, trots att han var skadad i högerhanden. När en boxare på den nivån vinner med bara en enda hand så är han som idrottsman värd all vår respekt.
Jag lärde känna den unge Aldo Colliander och hans familj på den tiden för länge sedan, då jag arbetade som fritidsledare på Ungdomens Hus i Skarpnäck. Stadsdelen Skarpnäck var vid den tiden ett av Europas mest barntätaste bostadsområden. När alla dessa barn senare växte upp till ungdomar fanns, trots vetskapen om väldigt många barn i stadsdelen, ingen egentlig beredskap för att barnen skulle bli som ungdomar är mest. Det blev med andra ord ett jävla stök och bök i stadsdelen. Det var inte en lugn stund för oss som jobbade med ungdomarna. Var det inte det ena så var det något annat. För några av ungarna gick det helt snett i livet. För de flesta gick det rätt bra och för några få gick det förbannat bra. Boxning och basket har alltid varit tävlingsidrotter som utövats av arbetargrabbar, eftersom dessa grabbar i nästan alla fall kommer från stökiga bostadsområden som inte kunnat stimulera dem att syssla med någon finare sysselsättning som till exempel hästsport, segling och/eller golf. Gemensamt för arbetargrabbar som sysslar med boxning och basket är att de aldrig haft något som helst gemensamt med de pojkar som kommer från Danderyd, Lidingö, Täby och Vellinge.
Jag lärde känna den unge Aldo Colliander och hans familj på den tiden för länge sedan, då jag arbetade som fritidsledare på Ungdomens Hus i Skarpnäck. Stadsdelen Skarpnäck var vid den tiden ett av Europas mest barntätaste bostadsområden. När alla dessa barn senare växte upp till ungdomar fanns, trots vetskapen om väldigt många barn i stadsdelen, ingen egentlig beredskap för att barnen skulle bli som ungdomar är mest. Det blev med andra ord ett jävla stök och bök i stadsdelen. Det var inte en lugn stund för oss som jobbade med ungdomarna. Var det inte det ena så var det något annat. För några av ungarna gick det helt snett i livet. För de flesta gick det rätt bra och för några få gick det förbannat bra. Boxning och basket har alltid varit tävlingsidrotter som utövats av arbetargrabbar, eftersom dessa grabbar i nästan alla fall kommer från stökiga bostadsområden som inte kunnat stimulera dem att syssla med någon finare sysselsättning som till exempel hästsport, segling och/eller golf. Gemensamt för arbetargrabbar som sysslar med boxning och basket är att de aldrig haft något som helst gemensamt med de pojkar som kommer från Danderyd, Lidingö, Täby och Vellinge.
Läs även andra bloggares åsikter om:
aldo colliander, alf t samuelsson, basket, boxning, golf, segling
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar