För inte alltför länge sedan läste jag en underbar bok om det persiska universalgeniet Omar Khayyam. En gång hade han ett allvarligt samtal med Gud. Khayyam började sitt samtal med dessa ord: "Min Gud, Du vet att jag har försökt varsebli Dig så mycket jag har kunnat. Förlåt mig om min kunskap om Dig varit min enda väg till Dig!" Till Khayyams försvar kan väl sägas att det inte alltid är så lätt att tro även om man vill.
Jag har tidigare skrivit en del om min vän Alf Samuelsson. Jag vet inte om Alf någonsin funderat på det här med singulariteten eller hur hans samtal med Gud utvecklat sig. Däremot vet jag att han alltid kunde sätta fingret på det väsentliga i tillvaron. När Alf Samuelsson under sin tid som borgarråd i Stockholm drabbades av en allvarlig sjukdom var det många som hoppades att han skulle repa sig. Det gjorde han inte. Den 30 juni 2002 lämnade han jobbet som högre befäl. Idag kan man bara be till Gud tillsammans med hans familj och vänner att ett under skall ske. Men det är inte så lätt att tro att Gud hör vår bön. För nog är det väl så, att när man som mest behöver ett viktigt samtal med Gud så är det tyst i himmelen. Det är då man börjar fundera över varför man inte kan tro utan bara kan hoppas och önska att Hans finger finns med på riktigt!
Jag har tidigare skrivit en del om min vän Alf Samuelsson. Jag vet inte om Alf någonsin funderat på det här med singulariteten eller hur hans samtal med Gud utvecklat sig. Däremot vet jag att han alltid kunde sätta fingret på det väsentliga i tillvaron. När Alf Samuelsson under sin tid som borgarråd i Stockholm drabbades av en allvarlig sjukdom var det många som hoppades att han skulle repa sig. Det gjorde han inte. Den 30 juni 2002 lämnade han jobbet som högre befäl. Idag kan man bara be till Gud tillsammans med hans familj och vänner att ett under skall ske. Men det är inte så lätt att tro att Gud hör vår bön. För nog är det väl så, att när man som mest behöver ett viktigt samtal med Gud så är det tyst i himmelen. Det är då man börjar fundera över varför man inte kan tro utan bara kan hoppas och önska att Hans finger finns med på riktigt!
Läs även andra bloggares tankar om:
alf samuelsson, bön, familjen, gud, omar khayyam, vänner
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar