2007-09-28

En speleman blev hemtagen i natt



Svärfar blev hemtagen i natt
Svärfar har återvänt till varifrån han kom
Nu är han åter ett med detet som varar i evighet

Svärfar blev hemtagen i natt
Svärfar har blivit tidlös och evig
Han har återvänt till den tidlösa Tiden




GOD NATT
Dan Andersson

God natt - god sömn jag önskar dig,
du kära vandringsman.
Vi sluta sjunga och skiljas - vad mer
om aldrig vi träffas igen.

Jag har sagt något litet och fattigt av det
som brunnit hos mig och snart brinner ner,
men den kärlek, där fanns, ej förgängelse vet -
god natt - god sömn åt dig.



EN SPELEMANS JORDAFÄRD
Dan Andersson

Förr än rosig morgon lyser över Himmelmora kamm
se, då bärs där ut en död från Berga by.
Över backarnas små blommor går det tysta tåget fram
under morgonhimlens svala gråa sky.

Tunga stövlar taga steg över rosensållad teg
tunga huvuden säj böja som i bön.
Bort ur ödemarkens nöd bärs en drömmare som död
över äng som under daggen lyser grön.

Han var underlig och ensam, säga fyra svarta män
han led ofta brist på husrum och på bröd.
Se en konung säga rosorna och trampas på igen
se en konung och en drömmare är död!

Det är långt, säga bärarna, det känns som många mil
och när hetare blir dagen går man trött.
Gången varligt, talen sakta, susar sälg och sjunger pil
det är kanske någon blomma som har dött.

Men när kistan vaggar svart genom vårens gröna skog
går en tystnad genom morgonvaknad teg
och då stannar västanvinden för att lyssna vem som tog
mitt i rosorna så stora tunga steg.

Det är bara Olle spelman, susar tall och sjunger gran
han har lyktat sina hemlösa år.
Det var lustigt, svarar vinden om jag vore en orkan
jag skulle spela hela vägen där han går!

Över ljung och gula myrar gungas hårda döda ben
gungas tröttsamt genom solens bleka ro.
Men när kvällen svalkar härlig över lingonris och sten
hörs det tunga tramp i Himmelmora mo.

Tramp av fyra trötta män som i sorg gå hem igen
och de böja sina huvun som i bön.
Men djupt i djupa grova spår trampas rosorna till sår
mitt i äng som under daggen lyser grön.

Han är borta säga fyra det blir tungt för hans mor
som på fattiggårn i Torberga går.
Varför trampas vi av klackar varför slitas vi av skor?
jämra rosorna och visa sina sår.

Det är Döden som har dansat genom Himmelmora mo
susa tistlarna på klövervallens ren.
Han har slipat er till träck med sin gamla grova sko.
när han dansade med drömmarens ben.

Över gräs och gråa hus flyger natten som ett sus
bleka stjärnor blinka fattigt från sin sky.
Över heden ifrån väster nedåt tjärnen går ett ljus
går en sång över näckrossållad dy.

Och stormen sjunger svart och vitt
och i skum kring Härnaön
sjunga vågorna om ödemarkens nöd.

Över svarta vreda vatten spelar natten upp till bön
ty en spelman och en drömmare är död.



Nyligen: , , , , ,

1 kommentar:

Elisabeth sa...

Min morfar var en speleman och ingen har väl som han lämnat ett sånt stort tomrum i mitt hjärta när han gick bort 1994.
"Till smärtan"
Jag vet ej om fullare fröjd står att nå
än när läpparna skälva av gråt,
om vi någonsin leva så gränslöst som då,
när pannan av ångest är våt.
Och ingen kom så hel och ren
till lyckans vardagssal,
som den som var med sig själv allen
en natt i skakande kval."
/Dan Andersson.

Krama Kerstin från mej.