2009-01-23

Ge upp vigselrätten ... redan år 2002

Härtill var jag under galgen nödd och tvungen
Klickar du på bilden så kan du läsa min sist publicerade artikel om en Nyttig Idiot!

Det är förbanne mig helt otroligt så mycket dynga man kan hitta på webben. Idag när jag sökte efter information om vad kristdemokrater i allmänhet står i den besvärliga frågan om samkönade äktenskap, hittade jag en gammal grej på en sån där hemsida där det är helt i sin ordning att spy ur sig vad skit som helst om Kristdemokraterna utan att DO ens skulle komma på tanken att ställa någon till svars för diskriminering på grund av könet, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet :- (


Personerna på bilden tillhör RFSL och skall inte förväxlas med oss kristdemokrater!

Den här skitartikeln publicerade tidningen OX på sin webbupplaga redan år 2002. Jag har vid flera tillfällen krävt av tidningen att artikeln skulle tas bort. Visserligen speglar artikeln en ståndpunkt jag behållit genom alla år ... men jag har över tid förändrat min syn på Gayrörelsen som jag anser vara ett helgjutet samhällsomstörtande etablissemang. Om jag skulle skriva om vigselrätten idag skulle jag inte ha använt mig av ordet äktenskap utan ordet vigsel eftersom äktenskapet är avsett för man och kvinna medan vigsel är ett namn på ett rent civilrättsligt avtal!


Men strunt samma,
här nedan är artikeln QX vägrar ta bort

Artikeln på QX går att läsa om man klickar på paradbilden

Kristdemokraten Max Hobstig, styrelsemedlem i partiets avdelning i Stockholmsförorten Skarpnäck skriver interna politiska kommentarer och debattartiklar. I sitt senaste inlägg (2002) ger han stöd till tanken på att kyrkorna skall ge upp sin vigselrätt.

Som jag ser det skulle detta lösa den Gordiska knuten som länge gjort mig sömnlös. Kyrkorna kan inte ha två uppdragsgivare, Gud och staten. Genom att ge upp vigselrätten menar Max Hobstig att äktenskap och partnerskap helt kan likställas. Jag bygger mitt resonemang på att äktenskapet är ett juridiskt institut - ett strikt formbundet avtal mellan två personer. Partnerskap är en halvmesyr för att inte reta fördomsfulla människor (sådana som jag) alltför mycket.

Hobstig påpekar att den kyrkliga vigselakten med juridiska följder är ett sentida påfund. Huruvida ett äktenskap föreligger i religiös mening beror endast på parternas inbördes inställning i frågan. Härav följer att den teologiska konsekvensen av en vigselakt endast är en välsignelse av ett redan ingånget äktenskap.

Max Hobstig hänvisar i texten till den Katolska kyrkans tydliga syn att äktenskapet, men inte själva vigselakten, är ett sakrament och skissar på att Sverige skall följa andra europeiska länders sätt att dela upp det världsliga och religiösa. Först borgerlig vigsel med juridiska följder och sedan (om brudparet vill) fortsättning i kyrkan.

Och Max Hobstig avslutar sin text:
Huruvida ett äktenskap i kyrklig mening kan föreligga mellan två personer av samma kön är ingen fråga för det civila samhället. De kyrkliga samfunden bör få ha sina egna åsikter i frågan. Vill något samfund välsigna samkönade borgerligt ingångna äktenskap bör det vara fritt fram.

Läs andra bloggares åsikter om kristdemokraten och vigselrätten
, , , , ,
.

Inga kommentarer: