2008-02-06

Who is afraid of the big bad wolf



På skogsstigen som förenade stadsdelarna Grådask och Färglösa gick en liten flicka och svängde på en plastkasse. Ansiktet syntes knappast, för hon var invirad i en lång röd yllehalsduk.
– Har du någon mat i påsen, frågade vargen.
– Jo, svarade flickan slött. Men den är inte åt dig utan åt min mormor.
– I såfall äter jag upp dig, morrade vargen och viftade med sina blöta tassar.
– Nej, ät inte mig, sade flickan snabbt, ät upp min mormor istället. Hon är mycket större än jag och hon är dessutom av bättre årgång.
Vargen funderade en stund, men bad sedan om adressen och sprang iväg. Flickan tyckte att hon hade hittat på någonting mycket bra, för hon var trött på att jämt och ständigt föra mat åt sin gnälliga mormor. Dessutom skulle hon nu få äta upp allt kaffebröd själv.

(Ur Annika Sandelins saga Den ensamma vargen)

Läs även andra bloggares åsikter om:
, , , , ,
.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej min vän. Du behöver inte be om ursäkt min vän. Vet att ibland finns inte orken där, själv har jag inte heller haft ork att göra så mycket. Min far gick bort i dec och tiden efter detta har vairt jobbig, men tiden läker alla sår säger dom och det får ta den tid det tar. Tack för ditt inlägg och ha en fin dag och en skön helg som kommer. Bamse kram Ann-charlott

Anonym sa...

Sedan när har vargen börjat äta människor?
Är inte detta en falsk intrig så vet jag inte vad.
Jägarfantasier.


Sommarens sista servitris
Om kyrkhundar