2007-05-30

John Holck-Bergman och kannibalerna



Min hustru har någon gång sagt att om hon inte hade träffat mig hade hon heller inte träffat så många intressanta och enastående människor, allt från alla dem som vandrar genom livet på sina knän till de lilla fåtal som har allt det goda som livet har att bjuda. Jag måste dock tillstå att jag lärt mig mer om livet i mina möten med samhällets olycksbarn, än med dem som sitter på den politiska maktens piedestaler och tjänar så mycket pengar att inte ens den uslaste fattiglapp känner avund utan bara häpnad. Orsaken är enkelt att ange. Makt korrumperar medan armod inte gör det.



Härförleden träffade jag en herre, John Holck-Bergman, som efter riksdagsvalet 1991 lämnade sin trygga tillvaro som företagare och kommunpolitiker för att bli kanslichef hos Ny Demokrati. Som hos de allra flesta var min kunskap om Ny Demokrati rätt mager. Det enda jag egentligen kände till var kaoset kring greve Ian Wachtmeister och skivbolagsmogulen Bert Karlsson och den förtjusande fröken Vivianne Franzéns spektakulära uttalanden om islams inflytande på det svenska samhället och den svenska invandringspolitiken.



Under mina samtal med John Holck-Bergman fick jag mig berättat om hur det verkligen förhöll sig med Ny Demokrati och den väg partiet vandrade innan det helt blev uppslukat av tystnaden och den stora glömskan. Jag fick även hans bok Kannibalerna som jag redan efter tio sidor ansåg vara ett av de viktigaste dokument som jag någonsin läst om hur svensk politik kan gestalta sig när det är som värst. Boken utgavs redan 1995 och det är en gåta att den inte blivit mer känd för allmänheten. Att hitta något som är värre än vad Ny Demokrati var på sin tid är rätt svårt. Lättare är det att hitta sånt som är nästan lika illa. Om varje politiskt intresserad börjar med att penetrera sina politiska motståndare så kommen man att finna så många lik i garderoberna att hälften varit nog. Så illa är det att ingen vågar, eftersom man då också riskerar att andra börjar snoka i den politiska sfär man själv tillhör.



Sist vill jag tacka Holck-Bergman för våra pratstunder och för din bok Kannibalerna och för den vänliga dedikationen som lyder: ”Till vännen Max om en politisk verklighet som förefaller vara en saga

Andra om: , , ,
.

4 kommentarer:

Blackout sa...

Det är märkligt med pengar. I vissa sammanhang har de ofta en korrumperande funktion, s a s Korrupt Demokrati.

Fuskande sossar sa...

(20 april 2005)
Finansminister Pär Nuder fuskade med medlemsbidrag under sin tid som ordförande i SSU-distriktet Stockholms län i slutet av 1980-talet. Genom uppblåsta medlemstal fick distriktet flera hundra tusen årligen för mycket i bidrag. Nuder har undertecknat ett par av ansökningarna.

(21 april 2005)
Efter en rad avslöjanden om bidragsfusk inom SSU och löften om att det socialdemokratiska ungdomsförbundet ska komma till rätta med fusken avslöjas nu mer fusk, den här gången inom SSU i Kronoberg.

(13 maj 2005)
Nu kommer protester mot landstingets beslut att fortsätta betala ut bidrag till socialdemokraternas ungdomsförbund SSU, trots att man angett för många medlemmar i sin bidragsansökan.

10 juni 2005
Socialdemokratiska ungdomsförbundet SSU är berett att betala tillbaka "allt" av årets bidrag från statliga Ungdomsstyrelsen. Det uppger SSU:s pressekreterare Peter Skeppström.

(15 juni 2005)
Efter fusket med medlemsavgifter kommer inte det socialdemokratiska ungdomsförbundet, SSU, att söka några statliga bidrag förrän tidigast 2008.

Max Hobstig sa...

Den förre ordföranden i moderata ungdomsförbundet i Malmö, Ardavan Khoshnood, polisanmälde 2006 den egna föreningen för ett omfattande fusk med bidrag.
Naturligtvis försökte moderaterna mörka med Tobias Billström i spetsen. Ardavan blev förbannad och la ut dynghögen på webben.
Om bidragsfusk i Moderaterna. Läs mer: Klicka här
Ardavan Khoshnoods hemsida

M sa...

Vars kan man skaffa boken? Skicka gärna ett e-brev!

Må gott.