Tidningen Kristdemokraten den 5 januari 1996

Jag har just läst några gamla tidningar och funderat lite över hur det var för 11 år sedan. Det har hänt mycket sedan dess. Frågan är om det skett något politiskt paradigm sedan 1996 som är värt att fundera lite mer över? Fredagen den 5 januari dekorerades Kristdemokraternas partiorgans framsida med en stor svart rubrik: Brottsstatistik som skrämmer. Rubriken var snyggt illustrerad med bilden ovan med vidhängande underrubrik. Nästan halva mittuppslaget i tidningen upptogs av en artikel med rubriken: Bara hos KdS ser familjerna ut som hos Elsa Beskow! När man läser artikeln idag inser man hur lite som egentligen har hänt sedan den där vinterfredagen för länge sedan. Den stora artikeln handlade om ungdomar och de förutsättningar våra ungdomar då hade, för att hitta rätt väg mot ett anständigt liv. Inte mycket har hänt sedan dess mer än att Kd idag tror att en civilkuragelagstiftning skulle öka medmänskligheten i Svea Rike. Jag tar mig för pannan.

Utan att vara elak så minns jag en tid när många kristdemokrater, som själva inte vågade visa civilkurage, skakade på huvudet åt dem som vågade ta stora personliga risker för att göra Sverige till ett tryggare land. Det var inte så länge sedan. Om jag minns rätt hade Tidningen Kristdemokraten en blänkare den 16 augusti 1996. Några år senare skrevs en epilog om hur ensamt det kunde vara när det blåste iskalla vindar. Det gjorde det uppenbarligen ofta!



Det är rätt märkligt att www.civilkurage.nu illustreras med ovanstående bild. Civilkurage är förmågan att stå upp för sina värderingar, trots vetskap om öppet eller latent motstånd från omgivningen. Civilkurage har med mod och dådkraft att göra. Man kan inte lagstifta att människor skall visa civilkurage eftersom många människor faktiskt är både rädda och ängsliga.

Om: kd, kds, politiker, civilkurage, kristdemokrater, medmänsklig