2007-02-03

Svenska Brukarföreningen



Om opiater och dess släktingar kan man nog säga: Dessa droger är en av Guds allra största gåvor till mänskligheten. Ingen drog kan lindra en människas smärta såsom opiaterna gör och ingen drog kan bättre trösta den döendes ångest än opiaterna. Nu är det så med opiaterna, att de skall brukas med största vaksamhet eftersom de annars är lika farliga som den väldigaste skogsbrand. Om missbruk och slaveri under opiaterna kan bara sägas att de på sikt dödar sina vänner eftersom de alltid varit dödens mordiska systrar. Endast en minoritet av opiaternas usla vänner överlever denna grymma syskonskara. För några få av dessa eländiga själar finns det kanske ett litet hopp om ett värdigt liv efter opiaterna. Klicka på bilden och besök Brukarföreningen i Sverige, som är de bergtagnas egen patientförening!

Andra bloggar: , , , , ,
.

6 kommentarer:

Blackout sa...

Vår barndomsvän dog, han hade varit fri i många år och hade ett ordnat liv med arbete och familj. Trodde att han hade kontroll, ville bara ta sig ett fredagsrus men glömde att kroppen inte längre var van.
Dock, i medicinskt syfte är opiater värda sin vikt i guld, när man ligger på akuten och vrider sig i tarmvredssmärtor finns det INGET som hjälper som en rejäl dos morfin.

Anonym sa...

Vad tror du om civilkuragelag?

Max Hobstig sa...

Om Civilkuragelag tycker jag:
Civilkurage är förmågan att stå upp för sina värderingar, trots vetskap om öppet eller latent motstånd från omgivningen. Personligen tycker jag inte att man kan lagstifta om allting. Civilkurage är inte alltid positivt. Ibland är det kontraproduktivt. Civilkurage är ingen medfödd egenskap utan en förvärvad. Civilkurage har med mod och dådkraft att göra. Man kan inte lagstifta att människor skall visa civilkurage eftersom många människor faktiskt är både rädda och ängsliga.

Elisabeth sa...

Eftersom jag själv har en nära anhörig som brukat skiten så vet jag vilka personlighetsförändringar som sker under påverkan av diverse syntetiska stimulantia. Konsekvenserna är fruktansvärda inte bara för brukaren utan också för de anhöriga.

Anonym sa...

Johannes Forssbergs artikel Dödliga utopier i Expressen

Birgitta Rydberg är landstingsråd i Stockholm.
Hon är också en av de sista knarkdinosaurierna


Den gamla narkotikapolitik hon företräder dör ut på flera håll, på grund av vetenskap och usla erfarenheter. Men i staden med landets största missbruksproblem upplever den en renässans sedan Rydbergs tillträde.

Sedan förra vintern har hon riktat sin vrede mot Stockholms brukarförening, en patientorganisation för narkotikamissbrukare. Anledningen till att Rydberg påbörjade denna kamp var att brukarföreningens riksorganisation då var medlem i ENCOD, ett spretigt narkotikapolitiskt nätverk. Medlemsorganisationerna förordar – liksom bland annat WHO – en skadereducerande narkotikapolitik.

I ENCOD finns också medlemmar som vill legalisera lättare droger. Detta tog Rydberg som intäkt för att brukarföreningen var ”drogliberal” – och hela hennes patos blossade upp som ett fyrverkeri.

I ett pressmeddelande krävde hon att brukarföreningens offentliga anslag skulle dras in. ”Vi ger ju inte pengar till nazister”, motiverade hon kravet med i en tevesoffa.

Men den dåvarande majoriteten i stad och landsting lyssnade inte på Rydberg. Brukarföreningens verksamhet på stadens behandlingskliniker fungerade nämligen utmärkt. De bokade läkartider åt missbrukare som aldrig skulle våga ta kontakt med myndigheterna själva. De körde hundratals narkomaner till behandlingskliniker. De bidrog till att lösa ett av missbruksvårdens stora problem – patienternas bristande förtroende för samhällets institutioner.

Men Rydberg brydde sig som sagt inte om allt detta. Brukarföreningen hade ju – gud bevars – varit med i ett nätverk där några andra medlemmar ville legalisera cannabis. Vad är väl räddade liv mot nåt så oerhört djupt graverande?

I höstas vann borgarna landstingsvalet i Stockholm. Birgitta Rydberg blev landstingsråd och anslagen till brukarföreningen drogs in. Rydberg hävdar att beslutet fattades på goda grunder av samtliga borgerliga ledamöter. Men i protokollet finns ingen motivering. Och ingen av Rydbergs allianskollegor vet varför stödet drogs in. Alla hänvisar tillbaka till Rydberg, utom kristdemokraten Stig Nyman som underkänner beslutet.

När jag ber Rydberg om en motivering säger hon att landstinget prioriterat att ge pengar till ”sjukvårdsnära organisationer”. Det är bara det att brukarföreningen bedriver framgångsrikt samarbete med fem kliniker i staden. Föräldraföreningen mot narkotika – som beviljades anslag med 420 000 – skulle däremot inte släppas över tröskeln på en klinik. De har en egen ”ideologi” för behandling av drogmissbruk: bara drogfria missbrukare får behandlas. Enligt alla seriösa forskare är tungt missbruk en sjukdom, och sådana har inte behandlats med ”ideologier” sedan upplysningen.

Eftersom Rydberg inte kunnat motivera beslutet får vi gå tillbaka i tiden. Förra vårvintern sa hon i ett trängt läge att brukarföreningen inte bör få bidrag eftersom de inte står bakom visionen om ett narkotikafritt samhälle.

Alltså den vision som gör att Rydberg exempelvis motsätter sig sprutbyten för brukarföreningens medlemmar. En utopist måste alltid tänka bort människorna. Varje gång tanken på en narkoman som injicerar hiv och hepatit-c dyker upp i Rydbergs huvud måste hon sluta sina sinnen och tänka på målet.

Miljoner människor har dött på det sättet genom historien. Som siffror i utopisters beräkningar. Och ännu fler lär det bli i Stockholm de närmaste fyra åren

Anonym sa...

Om man kan ge folk som behöver vård - vård, då kan man diskutera.
Men att sen 80-talet i Sverige lägga ner behandlingshemmen har inte lett till något gott. Tvärtom. All undersökning visar att frivillig vård är den som ger bäst resultat. Det finns många som idag lever vanliga liv i samhället som varit på behandlingshem. Men när det inte finns något alternativ är det inte konstigt att missbrukaren stannar kvar i "skiten". Narkomani och alkoholism är ren självmedicinering. Om man inte hade några problem så fanns det ju ingen anledning att börja med något. Hedonister är något helt annat.