2006-09-29

Gå mot strömmen



Att våga gå mot strömmen är ingen speciell egenskap som man kan förvärva. Antingen gör man det eller så låter man bli. Ofta låter man bli att framföra sin uppfattning av rädsla eller bekvämlighet. Det blir enklast så. Det är dumt att ställa sig på barrikaderna eftersom risken att bli skadeskjuten nog är större där än om man håller käften eller i värsta fall låter sig anpassas. Håller du med så kan du gå vidare till den här bloggen så kanske du ändrar åsikt :-)

Andra bloggar om: , ,

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Max!

Tack för dina ord, det värmde! Jag har läst lite grann om dina eskapader tidigare, och mina tankar verkar på många sätt resonera med mina egna, vilket är skönt!

Dessutom som både "svartrock" och jobbandes på RFSL känns det som att du utmanar den stereotypa synen på hur en sån "ska vara", och personer som utmanar stereotyper är jag svag för!

Jag är glad att ha hittat hit, och ser fram emot att läsa mer av dina tankar framöver!

Max Hobstig sa...

Det gläder mig att även en skriftställare stundtals kan få med ett litet stavfel i sin text. En enda bokstav kan göra underverk, eftersom denna språkliga dissonans stoppar upp läsningen och tvingar läsaren att tänka efter. Tack för vår ömsesidiga respekt!


Sommarens sista servitris
Om kyrkhundar