Det var flera vänner jag skulle hinna träffa under de sju dagarna jag befann mig i den kungliga huvudstaden. En person blev avbokad och nedflyttad från den nära vänkretsen till den lägre bekantskapskretsen på grund av hans dåligt uppförande och ännu sämre omdöme och blev därför ersatt av två andra personer som gav mig en överraskande trevlig kväll och halv natt. Någon har sagt att det tar en hel livstid att bygga en katedral men bara en enda natt att riva den. Så är det även med vänskap. När man kommer upp i åren brukar man förstå varför det tar så lång tid att bygga vänskap eftersom bygget kan jämföras med ett katedralbygge. För övrigt var det en hektisk vecka där vännerna var av olika skrot och korn. I eftertankens kranka blekhet kan man med fog påstå att det ett oändligt avstånd i social status mellan Stadshusets folk och T-Centralens inbyggare. För att inte tala om de hemlösa kolingarna!
Läs även andra bloggares åsikter om:
hobstig, katedral, social status, stockholm, t-centralen, vänskap
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar